Jag ligger låst och kollar ut igenom fönstret
i snart 182 dagar har jag stått och
betraktat mig själv
innan jag kom
var jag blodig, naken och rädd
nu är jag klädd, medveten och
sedd
jag känner mig beredd
beredd för att åka hem
något jag kan är att
vilseleda mig själv
jag kan gräla och stjäla
hjälpa och stjälpa
det är dags nu...

jag har bestridit all min tid
jag har suttit här
men nu har jag bejakat mig själv
jag vill inte vara
den jag har varit
men jag vill inte bli
något jag aldrig skulle
övergå till att vara

jag ska inte förgifta min
familj
nej det ska jag inte
jag ska älska
alla som förtjänar
att bli älskade
jag ska lugna ner mig
och ha förstånd
i saker jag kan förstå
jag ska acceptera
mina brister
och omfamna
mina möjligheter
jag ska ta tillvara på
friheten
men jag är sjuk...
min halsduk jag bär
är gjord av hat och
förtvivlan
något jag vill är
att vara ödmjuk
snart ska jag tacka för mig
och börja leva igen