Jag längtar efter den dagen då jag står där
öga mot öga med Honom
inför rannsakan och övervägande,
om samvete och förtjänst

Då ska jag fråga
om det verkligen inte fanns något i mitt liv
som kunde få vara enkelt,
om det inte fanns något som jag förtjänade
utan tårar och eftergift.
Om det fanns en mening
med all sorg.

Varför ska en del av oss
få sin livsskog avverkad, träd för träd,
innan vi ens slagit rot?
Varför får barn inte växa upp,
varför ska en del drabbas mer än andra
varför ska döden ses som en befrielse
om vi ändå blivit födda?

Jag ska be Honom förklara
vad meningen med livet är
om vi ständigt måste dö inombords?!
Vad i min livsgärning är så destruktivt
att Han ständigt måste visa sin makt?

Kan man lämna in en protestlista i förväg?