.Ett horn av mörkret_en del av ljuset. k.7

Tätt damm som har hägrat vid solnedgången,gjorde
plötsligt ett språng och konfronterades med den
skenande tältvagnen.Allt blandades i en flyktig kollision.
Något klibbigt plockade upp dem.Hästar,tappande
fotfästet,gnäggade uppslitande och deras hovar
svängde i luften som sillar i en sump.

Rufsiga zigenarparet och den namnlösa sträckte
sina halsar och flåsade.Från tätpackat Damm stack
en röra av ben,armar och uppsträckta huvuden ut.
De var som fastklistrade vid DET.Upprördhet,
skrämsel och rädsla för det onaturliga sättet,
kom ut i ett skri.Gapande munnar utan röst!!!

Från denna dammiga hög,ovanpå dem,syntes
ett konstigt objekt.DET befann sig djupt i himlen.
Tre böjda bågar i omkrets,sex vertikala och ett
bindande kors som kopplar ihop dem.

FRÅN DET AVSTÅNDET som var TILLGÄNGLIGT
FÖR ÖGONEN,ringarnas tjocklek och bredd var
ungefär trettio centimeter.I bågarnas jämna mellanrum,
som i fönstren,glödde genomskinligt,mjölkaktigt
ljus.Märkligt format KLOT av ringar,utan väggar,
likt fett på en vattenyta,hängde i noll gravitation.
Ljudlös ,vilket inte är typisk för de jordiska,flygande
objekten ,gled DEN i skyn som en fisk i vattnet.
Atmosfären förtrycktes inte av DEN.DE var i harmoni!
DESS färg slogs samman med kvällshimlen.Om det
inte var jämna intervall av ljuset och likgiltighet till
himlen,kunde man förbise det.

Tjejens mun gapade för att skrika,men gumman
satte pekfingret mot hennes mun.
"Någon skrålar redan åt dig...döva... "
"...Men... något river mig från insidan ...och jag jag jag
kunde åtminstone få fram ett pip!!!"
Den skakande gubben,avrunda sina bitande ögon,
väste,"Håll käften,...du...ansiktslösa!"
Käringens öga,som har förändras till kristallblå pupill,
blängde också iskallt på henne .

"Öppna dina lokalisatorer och håll dig tyyyyyyyyyyyyst!"

f.f tbc