Ett horn av mörkret _ en del av ljuset. k 8


"Stäng inte min muuuuuuuuuuun!!!"
"Hör du,fåniga våghals?Lås DEN!"
"I mörkret är du lika ansiktslös som jag!"
"Usch,hon är så kaxigt-uppkäftig!"
"Ni är en munkavle för min muuuuuuun!",
hojtade hon mer än någonsin.
"Du tjurskalle!Var är din högaktning?"
"FÖRNIMMER INTE...känner bara att någon driver med mig!"
"Hahaha...Rätt så?Vad sägs om din medverkan?"
"I vad...och i vem?Fastän...en händelse påminde mig om.
Min barndomskompis Griffon gjorde ibland försök,
men griffon mamman höjde inte ens på ögonbrynen.
VI FNISSADE BAKOM HÖRNET.Medan hans runda,
lysande,fortfarande levande ögon blev lidande och torra
med tiden.EFTERÅT KOM...
DET HÄR VAR INTE AV NÅGOT AV EN SLUMP.
*DEN orsakade obestridda medkänsla och medverkan!"

"Hmm...BLIND DRIFTKRAFT TALAR FÖR SIG SJÄLV
ATT ETT MÅLSKOTT _DET_ÄR INSTINKTENS PRIVILEGIUM!",eftertänksamt uttalade HAN,
medan HANS plirande blick sköt genom molnet.
"Vad för ett skott babblar du om!",utbröt hon vresigt
och kallade honom åsna.

I det samma kände hon sig som om någon blåste upp
hennes kropp.Av skräck ryckte hon till nervöst,men
fuktig,klibbig massa kondenserades ännu mer.
Hjälplöshet kokade inom henne.
"Hur outhärdligt tätt...trång med er...och runt omkring
mörkt,dystert och ogenomtränglig ny känsla skymmer
mitt hjärta.Var är de som jag har släppt in i mina ögon
...med dagljus..."

Kroppar i ett visköst moln,vältrade sig ihärdigt,liksom
flugor på ett kardborreband och slag som kulor öste
ner på dem.
"Gallien!Gumma!Kryp ut ur vagnen,närmare till hästarna
och släpp inte den ansiktslösa!"",skrek gamlingen ansträngt.
"Jag håller på BYRON!Åh hur jag håller på!",genmälde hon
och harklade sig ekande.
"De eller .....muttrar som stålblad...",tänkte vagabonden
och trycket av voluminös ångest tvingade henne att
anstränga hörsel och syn.
Benen från ovan ryckte till som robotar.Hon passade på
tillfället och rev på ett av dem.Omedelbart rann någon
äcklig-hal och illaluktande vätska över och drog ner dem.

"O!HERRE GUD!!!",utbrast hon.
"Vad har du gjort?!",väste gypsygumman.
"Titta bara!,utbröt Gubben vredgat,"De...djävlarna kan
sparka oss ur sadeln!",och följde upp med sådana oerhörda
svordomar att molnpelaren lutade sig från en vertikal till
en halvt-horisontell vinkel och började hastigt förändra färg.

f.f tbc