Du kan trilskas,
och vägra det jag säger

Du kan kasta dig till marken
I väldiga gråtkonvulsioner

För att i nästa sekund,
duka mitt bord

Men när du skrattar med mig
Ser jag mig själv i dig
Då älskar jag dig som allra mest

Detta lilla jag som finns i dig,
då du vandrar vidare i tiden

Gör att jag lever ändå,
när jag lämnat över pinnen åt honom
Vid evighetens rand