Tänk vilken ynnest,
en sådan ynnest,
att få studera världen.

Att låta sitt eget
sinne få blomstra,
och att få bli en lärd en.

Att vandra
i Upsaliensis salar,
och alldeles alltjämt få stå.

På de stora, så stora,
giganternas axlar
varpå vi saker förstå.

Att se Carolina,
du rediviva,
klippan i stormens öga.

Vid dina bragder
är mina bragder
så alldeles, alldeles föga.