Hon tittar på mig med ett mörkt ljus i blicken ”jag dricker alldeles för mycket just nu, men det har ju varit sommar och på sommaren är det nästan som okej med alla sorters missbruk, men nu ska jag lägga av”. Vi satt i folkets park och knäckte var sin till öl. Det var som om det hon nyss sagt redan försvunnit och det var väl okej. Imorgon i bakisångesten kommer ingen av oss att någonsin vilja dricka igen.

Kl 3 står vi utanför klubben. Hon alldeles svart i blicken, redan för en halvtimme sen hade jag sett att hon var för full. Hon stolpade runt på dansgolvet med blicken i marken. Jag hade gått ut och satt mig på trottoarkanten lite som för att undgå det som komma ska. Nu stirrade jag in i hennes svarta ögon. Det här är varför hon inte ska dricka, den ilska, den människa som snart kommer att explodera framför mig.
”Gå härifrån annars slår jag” säger hon iskallt.
”Men gör det då” säger jag och stirrar tillbaka. Jag har fått nog, vill veta vad hon kommer göra.

Och jag ser hennes hand komma mot mitt ansikte. Det går fort och jag blundar. Smärta precis under ögat.

Marken försvinner under mina fötter när jag inser att hon har gått för långt den här gången.