Från bussfönstret ser man skogen.
Den mjukar upp stadens hårdhet.
Där framme ligger fortfarande en väg.

Jag kliver ur.
Men det här är inte vår station.
DEN ÄR MIN!...

Hjärtat skriker upprymt,huvudet
yrar av frihet.Jag är i det gröna
kungariket.Rusar från träd till träd
för att krama.Jag är inte i mig själv
...av lätthets känsla som lyfter upp
och bär mig bland de majestätiska
stammarna.

Min själ är dimensionslös av ren
lycka genom ÖPPNA SKOGENS
ANDEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!
FOREST SPIRIT !

En ny människan föddes i mig...
jag känner DESS takt,jag ser dess ögon
och...dess tänkande...skriker jag av
känslan som spränger mig inifrån...med
SIN ÖVERVÄLDIGANDE MAJESTÄT för mig
dagens människa...

Av tvivel faller jag...runt omkring mossa...
Jag reser mig upp och går inåt i skogen...
Var är jag ...???

repade sönder slagen bruten grön oas med
stubbar stumpar,sågade allt är förstört...
...och min blick bländas av teknisk
överlägsenhet...

DEN NORRA FRIA PÄRLAN
BÖRJAR BRUTALT BLOTTA SIG...