Jag är full
Och det känns som om att jag går igenom en evig dimma
Den tar aldrig slut
Vill inte ta slut heller
Kan inte säga att jag inte saknar det vi hade
För det gör jag
Men jag saknar inte dig
Vill inte ha tillbaka dig
Även fast chansen kanske fanns

Jag hatar dig
Och vet att det är starka ord
Men det är så jag känner, eller rättare sagt så jag kände

Du får mig att må så dåligt jag bara kan
O lite bra ibland

Förstår mig inte på dig
Vill fortfarande inte ha dig
Stundtals saknar jag dig

Många gånger tror jag att du inte förstår vad du egentligen gör
Du gör dig och tar aldrig konsekvenserna efter

Många faller för dig
För din skit
Och för din eviga så kallade ”stil”
Du är sååå snäll
Tro mig, när jag säger det finns få som du

Jag förstår inte dina lekar
Eller någon annans för den delen heller
Finns det en poäng jag missat med allt?
Är det inte bara bättre att vara rak och ge svar
Älskar du inte dig själv lika mycket som vi älskar dig?
Är osäkerheten för stor, ensam och skrämmande?
Är det därför du leker lekar? Bygger murar mellan oss och dig? Vad är det med dig?