Jag gav dej mitt hjärta.Och fick sorg Innan jag försdog det uppenbara, var jag blind. Men det var försent,mitt hjärta. ville inte förstå.

När vi gick på gröna ängar ,fulla med blåklint

När vi fiskade i den lilla sjön, utanför stugan

Och när vi låg sked på Stuggolvet 

Då var jag lycklig,!     Men det var då………

Sen kom det jag inte ville tro.……DEN STARKA FLODEN DRÄNKTE DEJ.

I KLIRRET AV GLAS!!……Men du flöt upp till ytan gång efter gång

Mitt hjärta blev som en blödande sten.…Ock sanningen gick upp för mej!

Du kände VIODOFT.   SLOGS MED DEMONER.   OCK SÅG HEMSKA SYNER

I DELERIUMETS MÖRKA VÄRLD!……

Det var då jag lämnade DEJ! 

Jag drogs med ner i djupet.Och min son behövde trygghet.……

DU GRÄT OCH BAD MEJ STANNA!……

Men det var FÖRSENT……FÖRSENT……FÖRSENT  FÖR ALLT………

SEDAN KOM DEN STARKA FLODEN LIKT EN SYNAMI..

DU KASTADE DEJ NER I DEN GLASKLIRRANDE SVARTA FLODEN!………

OCH KOM ALDRIG MERA UPP MOT  YTAN!………

MIN KÄRA……NU GÅR DU PÅ VIOLER

DINA DEMONER ÄR BORTA   

DU KÄNNER BARA FRID………FRID

OCH ALDRIG MERA KOMMER DEN STARKA FLODEN TILLBAKA

             till minne av   Leif

!