En del ser inte silverkanten
på tillvaron de räknar bara
med guld, tappat bort sig
i sin egen fantasivärld
mindre än guld tycks
inte vara värt något alls...

Jag gick hem och gratulerade
en så´n, med en bonad sydd prydd
med ett släktträd i form av ett stort
träd där bladens mellanrum bildade
hjärtan där släktingars födelse och
namn sytts in...

Det hade ju tagit lång tid att hitta alla...
Och få till det...

Personen fick bonaden i handen, höll den...

Sen sågs den till det kladdiga golvet falla...
Ramlade sen in i ett hörn...

Då flög en moster upp, tog upp den
skakade av den kladdet, hängde upp
den på en bokhyllekant...

Då reste sig de övriga gästerna upp
och applåderade...