( - Har du känt oändlighetens, nätters och dagars,
röda tidshjordar, vandra inuti
din starka kropp och mjuka själ, någon gång, precis som nu?

- Har du sett hur midnattssolen ler och trasslar in sig
i ditt långa, mjuka, vackra hår, någon gång, precis som den gör nu?)




Jag tänker att jag behöver täcka mig
i fjällav, aprilsnö, fjällsippa,
midsommarkrans och hjortronmyr -



Vi fyller famnen
med Gudskalejdoskop
sommar, höst och nattfödd stjärnbräcka
spottar ut Falsarierna
och Stadens tigande -

Så.

Jag sträcker fram den skyggaste Koltrasthonan
Du sträcker fram en famnfull av Törglödens härd


Jag vill obehärskat stiga ini Urmänniskan Du
som så oavsett väntar mig -


Vi kupar våra händer bråddjupt under fjällbäcksytan och dricker allt det oförklarligt oförställt klara
Jag smeker dig över solryggen
Du kysser mig som vore det
- Början -






























































































( - Får jag behålla din fjällkeps, din Nirvana-cd och vår film?

- Får jag behålla ditt nattlinne, ditt schackspel och din Sarah Vaughan-cd?)



Vi gråter tillsammans och håller om varandra bland kartong, stålnät,
huskropp och minnen i mitt källarförråd.


Du säger att du älskar mig, men att du har försökt sluta älska mig, ansträngt dig att försöka träffa någon ny, men att det inte går.

Jag säger att jag är kär i någon som gör mig osäker, i någon, som kanske inte egentligen är kär i mig.

Vi gråter stilla tillsammans länge.






Jag tittar ner i en gammal trasigt öppen kartong från en annan tid, ser min gamla Nattfågelfjäder ligga ovanpå mitt skolfoto från första klass. Flickungen.

Du ser den och säger att du minns att jag brukar ha den i en gul, liten, rund ask.
Jag nickar tyst.

Lampan slocknar -