Jag bar din röst genom skogen idag. Med hjärtat mitt vidöppet.
Jag sträckte mina händer genom Rödgranens ljusbrinnande bark. Strök mjukt nattgamla drömmar där bland snöglim, barr, årsringar och hundraårig Kåda.
Jag ville varsamt böja ut orden ur drömmarna inuti kådan och böja deras minnesljus inåt Dig där du är nu längs Gudsranden, så även inåt mig -

Tyst, så tyst,
bevittnade sedan dimflocken
som betade
vid Tjärnens dunkla skogskant


(något osägbart)