Sorgfri ropar och undrar
Vad gör du?
som bara tar upp plats?
Som så tydligt minskat i värde och betydelse
I takt med tiden

Vars kvarnsten om halsen
Väger tyngre än tungt
Och som nu, i denna tid,
nästan får dig att tippa över,
Kantra
Mot det eviga stupet och våghalsigt
balansera vid
Mörkrets horisont

Här glimmar inget guld
Här är kramarna få,
och de kärleksfulla orden
blott en utopi

Ett mystiskt väsen

Sorgfri kallar
Men var är du?
Vad upptar ditt hjärta
Vem eller vad har stulit ditt engagemang?

Ditt anlete
Din lekamen
Är förvridet

Fårorna och vecken
Har snidats ut
I åratal