Likheten mellan psykosens tal,
ett neuralt nätverk, viss poesi
ett moln av röster
högspänningsledningarnas susande
är de välvilliga, vilsna
är de förargliga
sjunker de i sömnen, spritter till
som luftdrunknande fiskar
ropar de
täcker ditt ansikte med namn
en skorpa av svartnande lavar
stenen som blottas där under

du söker ord i regnet, ett vittrande ljus
dagarna som törnar mot varandra
formar ett alfabet av matt glas
av klockans visare, av lögnen
tills bara vokaler återstår
av hudhunger och rispor
kvällens svalg, dess källarandedräkt
ropande munnar
i begynnelsen var skälet
bruset av vind, synstörningar, icke-kodat dna
lindat i silke och hö
sover det andra språket