Som en ring av det goda märket lämnar jag spår av allt jag vill beskydda.
Likt fantomen.
Jag vandrar vidare likt en skugga jag inte kan sudda.
Små små fragment av minnen som bildar något jag aldrig vill glömma.
Jag tiger, för känslan går inte att gömma,
som någon som aldrig riktigt lärde sig kurragömma.


Det kommer en sommar igen,
men Sunes blir sig aldrig lik.
Som när man går vilse bland världens skrik.
Jag har letat överallt, i det som ibland känns som panik.
Försökt lösa allt med poetik,
du var sagolik.
Jag körde till dig utan en tanke på all trafik.
Ta bort det som förstör, försök få allt bra med orden, men jag glömde bort min replik.
Orden hittar aldrig dit,
men jag hittade hit.
Vi tar det bit för bit.