Det är alltid skymning
där jag drömmer att jag flyger
synapserna målar blånade grässlätter
och övergivna gallerior
där människor ännu rör sig planlöst bakom glaset
med munnarna slutna om rösterna
obetitlade kvällar
som omärkligt övergår i nätter
där vita blommor slår ut sina namnlösa kronblad
och täcks av ett mjukt damm
de överkörda djuren sover i vägrenen
med ena ögat öppet,
blicken oskyddad och vidsträckt