Spänningsryckets sista kramp
i bröstet sakta avta
mot pannan duttas fuktig svamp
på svaga benen reser
ståtlig skepnad av den lede

Den lede stegar ut i köket
måttar kaffe, rostar brödet
ser som mången ensam gång
ut mot skators vilda fågelsång
äkta kämparglöd i bröstet
döda ekon, vänners röster

Trötta fötter i tubsockar
släntrar ut sig mot tamburen
liten katt vill strax bli buren
himlens stjärnor i dess ögon
vackra fransar smeka kinden

Ut mot frihet dörren brister
rusar ut som upp från klister
den lede tronar på balkong
röka sista cigg en gång
lovat sluta, men blev vrång.

I en spegel vålnad skymtas
knäpper knapp och rösten grymta
mången plagg blir lagd åt sidan
inget duga, varför lida?
liksäck kläda lika väl
kliver ut, bistra maneret
tar an världen greppar styret
vinglar ut mot äventyret.