Ibland känns det som att ens andra halva inombords är med och försöker skapa lycka till livet.

Men ändå känns det som att ens livskraft är i uppror som om en del av en saknas.

Där står du sedan tom utan något, med något som känns som ett paper som en flamma bränt till aska på sekunder.

Rädd för människor och vilsen på hopp om att någon ska hitta din andra halva och att din insida blir hel igen.