Kan världen bara ge ett tecken,
på allt och ingenting.
Krossa ditt armbandsur,
tiden står still.

Alla nyanser av verklighet,
transparent likt något du aldrig skådat.
Dekadent som det nedbrända huset.
Överdos av ruset.
Hör du bruset?

Du kan höra andetagen,
känna hjärtslagen.
Av livets puls,
som en filmtrailer av våra liv.
Handla på impuls.

Väntan på ingenting,
livets film.
Jag behöver inga rim,
men jag behöver livslim i form av superlim.