Jag vaknade i morse,
och fann att en av fiskarna i akvariet
hade lämnat detta jordeliv.
Han låg på botten likblek ock stel.
Och de andra fiskarna var nere och nafsade
och åt på sin avlidne kamrat.

Det är ju så rimmande likt
med det verkliga livet.
När jag dör finns nog Fan fiskarna där också.
Nafsande på mitt tärda kalla lik.
Här finns inget som heter aktning eller heligt.
För människan är ett svin.

Men.

Jag begär heller ingen aktning.
Ni kan bränna mitt lik.
Ni kan stycka mitt lik.
Ni kan kasta mina likdelar på varandra.
För jag kommer alltid att leva.
Nu och i all evighet.