Jag hittade en text som jag har skrivit för ett bra tag sedan. Den texten heter Fransmän och fransiskor - en text som handlar om vissa händelser i Europa.

I dagarna då det händer gång efter annan i Sverige och nu senast med att kvinnor blir skjutna. Då kan man ställa sig frågan om vi inte borde göra som det står i texten.

Låt oss ta varandra i hand och bilda en mur.
Mot terrorismen och all annan sorts våld.

Här tänker säkerligen många att detta är en väldigt naiv syn på verkligeheten, men kanske nästkommande rader. Kan säga att så inte var fallet, när jag skrev texten. Observera att jag inte har efteråt redigerat texten, i "Fransmän och fransiskor" , utan här nedan kommer det som drog till sig mina ögon.

Låt oss visa att vi inte tänker bli rädda och gömma oss.
(Jag vet att det blir svårt.).

Varför skulle vi vilja göra detta och skulle det överhuvudtaget hjälpa? Det är bra frågor och kan bara besvaras ifall vi tar oss i kragen och gör denna manifestation.

Vi har ett bra exempel och det är Greta, som demonstrerade genom att sittstrejka. Och visst kan man säga att det inte fungerar i alla sammanhang. Men sedan har vi ett annat exempel och det är Pride. En form där folk går ut och säger, att alla har samma rättigheter och samma människo värde.

Ta detta med Pride i Trollhättan som samlar tusentals människor, att gå gata upp och gata ner. Bara för att få vissa "solitaritet". Till vem de visar solidaritet och varför bara en gång om året. Det har jag i sig svårigheter med att förstå. Men att kunna engagera så många människor, under ett par timmar och under en dag. Det säger väl allting.  

Kom också ihåg; att Pride anordnas nästintill överallt på olika orter i Sverige. Därtill anordnas Pride i de flesta demokratisks länder - som finns på jorden.

Så om en tanke finns att åtminstone försöka få ordning på dagens samhälle. Så finns faktiskt maktmedlen i form av demonstrationer. Såsom det anordnas demonstra-tioner för klimatet och för alla människors rättigheter. Då kan vi väl gå ut och demonstrera mot våldet.

Därmed sagt; att vi kan gott och väl anordna manifestationer, som var på 80- och 90-talen. Då folk gick man ur huse och visade sina åsikter om rasism och invandrarnas rättigheter (tyvärr glömdes bort skyldig-heterna). Och som finns idag i form Pride parader.

Eller är vi så fega att vi hellre gömmer oss bakom våra persienner och drar täcket över huvudet i syftet att leka kurraskymning. I tron att politiker, myndigheter och rättsväsendet. Kommer att klara av att ordna den allt mer stigande oron i landet, i form av att kriminella tillskanskar sig mer och mer makt. Och detta genom hot mot enskilda och med våld, ifall de inte får sin vilja igenom.

Ska vi låta vår egen framtid styras av rädsla eller vågar vi göra det på riktigt. Ta varandra i hand och kräva, att vi villkorar kriminellas vardag.

Låt vår paroll bli;

Hit men inte längre - nu får det vara nog.