Jag eldade upp allt jag drömde om,
på en och samma gång.
Du drömde väl?
Igår kunde ha varit vår kväll.

Jag önskar ibland att det var så,
men verkligheten fungerar inte riktigt så.
Varför kunde inte ett plus ett bli två?
Varför kan ingen svara,
på varför jag aldrig riktigt fick rista in Patrik och....
Den där underbara,
som tvåtusen.
Känslan är som fastfrusen.
Vad hände med alla husen?

Som att jag levde i en annan värld,
men gick fel bland alla stegen.
Du är då en feg en.
Klättrar upp för kärleksstegen.
Du vandrar vidare till något annat, jag kan höra stegen.


Men jag klättrar ensam,
försökte hitta rätta orden likt strategen.
Jag var din egen.
Jag var din.

Jag kan önska att du kommer sakna mig någon gång,
men kiosken hade slut på hopp.
Allt jag kunde höra var stopp,
resten bedövades, rann ut i sanden som ett trasigt bröllop.
Vi blir till aska i en askkopp.