Du följer välkända stigar
men de böjer sig omärkligt åt sidan
leder dig till en sank rastplats
med bänkar av fallna träd, ruiner
efter outsagda civilisationer
du dricker drömmar ur en snidad skål
en tunn rök mot himlens krumma tak
och runt dig samlas urtidsfåglarna
med ihåliga ben och vattrade näbbar
lyfter de din kropp
som om den vägde andetag,
under flykten, de månlösa vattnen