det sker i år igen

tynger som en sorg

då isen fryser älven

liv som sakta dör ut

ett ljud som försvinner

jag hann dit

innan

satt på snöbeklädd sten

flingor beklädde mig vit

armar lyfta mot sky

tog in

gav ut

en rännil kvar

av min älv

tidigare livs minnen

doften var annorlunda då

ljuset ett annat

också jag

en annan

allt i förändring

reser mig från sten

efter okänd tid

ner mot rännan

kupar mina händer

fyller med det iskalla

vattnet

sköljer över huvudet

ett slags dop 

är min tanke

behöver det