det är långsamt nu 

finner frid 


gruset 

gräset 

gränsen 


Sigur Ros drar ut en ton 

lagd på gåsens rygg 

en evighet 



höstens regn 

så i tvekan 

att vätan 

knappast märks 



du vänder dig om 

i sömnen 

hör dig viska 

vänta 

vänta 


vänta