Jag vet inte längre vad som är verklighet,
eller fiktion.
Som att inget händer på riktigt,
utstuderade ord för att skapa något som aldrig finns.
Jag vet inte ens varför, men för allt jag hoppas blir till något du minns.

Varför hoppas jag på något som aldrig existerat?
Plågar jag mig själv, bara för att?
Oturen som sakta mynnar ut i en svart mystisk katt.
Jag gömmer känslorna i min trollkarlshatt.

För allt som sades, för allt som blev sagt.
Respons eller ingen respons, vad spelade det för roll?
När man drömde om det vackra nästintill utom kontroll.
Bollen är rund, just för att det är en boll.
Jag vet ingenting, har ingen koll.

Sparkade över bollen till din plan,
ingenting, men jag var van.
Jag ville bygga allt, vackert som en svan.
Jag tror jag lämnar stan,
likt alla känslor i min orkan.