det drar från alla håll

hudflagor fladdrar för vind

hänger liksom inte ihop

önskar hel hud över kropp

ett mindre ömtåligt skinn

en stund på buss. på väg mot stadens centrum. till att börja med. den svenska gamla tanten som konverserade så tålmodigt med invandrarkvinnan på sätet bredvid. jag värms av sådant. sedan han bredvid mig som sa att det borde finnas egna bussar för dom eller att de kan gott gå. jag är inte en sådan som slår. 

jag går sönder.

lindar in mig i musik och böcker. känner mig ömtålig. mörkret räddar mig. omsluter.

jag vågar inte sluta be.