Som att komma försent till sitt eget bröllop,
eller begravning.
Sådant man bara inte får göra.
Men schh,
ingen ser oss här.
Ingen vet var vi egentligen är.
När vi bara är på plats, tomma, men vi är där.
Tanken är imaginär.

Som en förtrollad bil,
står jag på håll och kastar pil.
Lite sorgsen, lite ostabil.
Men jag håller mig i rätt fil.

Ler mot en öppen värld,
vill ta en magisk färd.
För allt du är värd.
Jag är inte skolad, tanken och mitt sätt är det vi kallar självlärd.
Jag är inte någon som är begärd,
ta din hand, ett stadigt grepp, dra ut ditt svärd.
Det finns ingen annan åtgärd, för att krossa min värld.

Korrekt,
direkt.
Dra och dra,
du gör det så bra.