Smider planer för en framtid jag inte kan ta på,
tankar om vad som kan ske, blir det si eller så.
När ska jag förstå?
Att nu är nu, och då är då.
Lever i det förflutna, försöker blicka mot en framtid, så kall och rå.

Skriver tills mina fingrar blöder,
vad är det känslan föder?
Sorg och något som man bara inte säger, jag göder och göder.
Det brinner kanske inte längre, men säg fan inte att det inte glöder.

En del som inte går att radera, ta bort,
tiden är knapp, den är så kort.
Som att gråta fast det är torrt.
Som en mental abort,
av ditt inre, en lek eller en sport.
I ansiktet spår av spott,
som vattnet som var så blått.
Något vi skulle besökt, om det gått som det skulle gått,
en känsla, allt, du hade fått.
Men det rann över då jag la till ännu ett kryddmått.