Vore jag vatten,
som porlande, hoppande studsande i vårfloden,
som en spegelblank yta en tidig sommarmorgon med endast älvorna som dansar ovan ytan.

Jag tänker mig som vatten som kan skifta färg beroende på vad det blandas med, Men som alltid ändå är något som bryter solljuset i miljoner återspeglingar.
Jag speglar dig, dina djup och är allt annat än en tom yta.
Det är lätt att luras att tro det, när jag dyker upp i stilla form.
Jag kan svalka dina sinnen,
skänka ro åt överhettade känslor.

Som vatten släcker jag din törst efter att bli sedd och bekräftad.
När du minst anar det möter jag dig som en vattenpöl som inbjuder till lek.

Men också, som vatten kan jag frysa till is,
i försvarställning fungera mekaniskt,
få de viktiga sakerna gjorda med en disciplin och kyla som inte låter sig störas av yttre faktorer.
Is smälter efter hand,
fort eller långsamt,
återgår den till sin naturliga form.
Vatten