Någon slags fors,
i taket, målade kors.
Jag vet inte var livet bär,
men det blir aldrig som när.
Allt det uppenbara,
i ljuset, i det klara.
En känsla av det underbara.

Vi vet vad vi vet,
orden ekar, det är ingen hemlighet.
Allt och inget, allt det.
Skriver på papper, typsnitt, fet.
Men inte kursiv,
låt känslan rinna ut på papper, skriv.
Skriker i en vaken dröm, riv.
Ta steget mot allt som väntar, kliv.
En sista gång mot ett ljus så vackert.
Jag vandrar vidare, så tappert,
så fegt.
Tiden går så segt.