Två linjer av järn

och en ojämn rytm av mellanrum

genom min dag

genom mitt liv

att röra sig är att inte dö

att inte stelna till förutsägbarhet

här flyter fantasins landskap förbi  

ett brett streck av silver

genom åtta årstider

från fylke till fjärd

för alla dem som växer

som vilar

som ger sig hän

stolta alléer sveper väderstrecken

marken täcks av lånat guld

som en spegel av svunna bränder

stammarnas utrop

sav, masur och vril

ett värn av det som kräver tid

av det som är eljest

städer byggs sällan av hus

de byggs av de som drömmer

som vill dröja sig kvar

likt träden och strandlinjens mjuka meander