sitter inom mina imaginära väggar

känner inte igen mig själv, igen

letar efter mänsklig existens, min egen

tvekar inför vad jag kan finna

tappar fokus

en helt ny morgon

jag försöker att jaga bort vargarna

de som förstört mitt inre

söker med stirrande, vidöppna ögon

efter nytt hopp

men inga fyrbenta varelser uppenbarar sig

utan bara nya ansikten, okända ansikten

kommer skammen alltid finnas kvar

den är kontentan av all offentlighet

men själslig ensamhet

dagen ger små flyktiga förnimmelser av liv

jag kommer troligen att fly igen

fly som jag alltid gjort

bara hänsynslöst överge förnuftet

in i dimman

Copyright © AndLou