Jag känner när jag vaknar
att det finns frågor utan svar
När mina minnen möter verklighet
då finns glädjen inte kvar

När kan orden forma meningar
som beskriver vad jag vill
Men en avsaknad av känslor
gör att det inte räcker till

Så jag famlar fram i mörker
nu när en tungsinthet förlamar
I ett sorts ständigt fabulerande
där jag försöker skapa nya ramar

Likt många fåglar nu om hösten
vill jag fly mot nya mål
Där i min dröm om ett Utopia
försöker jag fylla tvivlets skål

Men mina sanningar de skrämmer
nu när som vardagen blir grå
Ja då värker det i hjärtat
för de svar som jag kan få

Så här är vägen mot det nya
mot de mål som jag vill nå
Med hoppet om förlåtelse
så börjar jag att gå

Jag vandrar mot mitt mål
med mina brister och med fel
Trots den hårda motvinden på vägen
men det finns ett hopp om att bli hel

För långt där borta finns en strand
där jag kan läka mina sår
Där kanske någon mig förlåter
och där kanske någon mig förstår

Copyright © AndLou