Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Låga moln

Lukten av brända minnessaker
fuktig aska, ett kallt regn
samlar molnens strövande hjordar
att lapa blod ur solnedgången

är vi berättande varelser
djur med ögon och munnar
lägger tunna kvistar och skålar
runt horisontens lägereld

är det människor vi är
är det gräshoppor, är det våld
trädens sågkantade löv
som mals mellan deras käkar

eller en tyst och varsam väntan
i regnets strilar, i den bittra luften
flätar vi reden av blad och ståltråd
åt de ruvande stormarna


Fri vers av Grävling
Läst 155 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-11-24 19:20



Bookmark and Share

  Ulf Carlsson VIP
Ja, vi är berättande människor på gott och ont!
2019-11-24

  Nanna X
Ett slags milt och ofrånkomligt våld genomsyrar ofta dina texter. Här illustrerat av brända saker, kapat blod, sågkantande löv, malande käkar, bitter luft och ståltråd. Och ingen finns att ställa till ansvar. Våldet samsas dock med varsam väntan, tunna kvistar och berättelser...
2019-11-24

  Stanley Rydell
Frågor som ur vagt antydd bakgrund ”lukten av brända minnessaker” ställs om människan som inte tydligt särskiljer sig från naturen, i sista strofen stiger fram som ett vi, aktivt i en sfär mellan natur och människors verk.
Är det ett ansvar som efterfrågas där vi med förmågan till vittnen med våra berättelser respektfullt kan skapa? Är rädd att göra våld på detta vackra, intagande bildspråk som jag helst enbart vill låta sjunka sakta in - ett rum att vara i
2019-11-24

  danne //
Omtumlande vacker som vanligt .. med fängslande innehåll som får bildspråket att växa fram ...
2019-11-24
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling