Sitter där vid kanten av ett berg 

och jag tänker som vanligt

bara på mig själv

jag sitter där ensam med slutna ögon 

en halvfull flaska whisky ligger

vid mina fötter

det enda jag hör

är vindens sus

eldens sprakande

jag har trädkronorna svajande

nedanför mina fötter

Mina tankar fylls av minnen

och jag kan plötsligt se henne 

liggande naken där framför mig

jag ser henne där på soffan

med sin bok i handen

med benen lite utmanande lätt isär

och hon skrattar

hon var så ren, så ren

så vacker, så otroligt vacker

och hon bar samtidigt sin skönhet

så ofantligt värdigt

Hennes uppenbarelse fyllde upp

hela min kropp

jag sitter där och betraktar henne, lite i smyg

och jag kan känna hur välbehaget

fyller mig

hon bara ligger där och läser

sippande på sitt glas med Prosecco

jag hör hur hon fnissar lätt

av texten i boken hon läser

hela situationen sprider

en brinnande åtrå i min kropp

Jag var av sten 

hon var av kött och blod

hon var energin

så ren, så outsägligt vacker där i natten

jag var antipolen

som bara såg mig själv

och då ett helt annat inre begär

allt var mitt eget fel, det fanns ord

som aldrig blev sagda

sedan öppnade jag ögonen

såg eldens flammor, där framför mig

Jag sjöng:

Jag sitter vid min eld

och jag kan jag ännu höra

hur hon gråter

Jag har en längtan i mitt hjärta

att hon kanske mig förlåter

Men åren går och hoppet

blir allt svagare med tiden

så svaret på min längtan

blir att tiden är nog liden

Copyright © AndLou