Är du en sjunkande fågel
en vette av halm och ståltråd
bär du hjärtat i ett krus av lera
förankrat vid din botten
och svärtor dricker ur din hand
saltvatten och blod
skriver du med torra vasstrån
penslar av kaveldun, björnlokans saft
ristar med havsglasskärvor
hur gränsen mellan hav och himmel
reser sig från horisonten,
ruskar på sig som ett väldigt djur
räknar sina döda