Jag bär dina sista tillhörigheter
bottenlösa små skåp
fyllda med porslinssvanar och oljelampor
ömtåliga katastrofer, ormbett
som en törstig smärta längs huden
och dina ögons elfenben, din blick
bland skuggorna som gömmer sig
i händernas korg,
en upprepning av ögonblicket
då du vänder dig ifrån mig
en blixt genom synapserna, en paroxysm
som lyser upp och falnar