Jag svävar fritt där i min drömvärld

långt utöver hav och in mot land

och jag ser scener ur min historia

som har djupa sår från tidens tand

I tron att alla orden nu är skrivna

och alla vackra meningar tagit slut

det är som att tanken styr min pennas makt

i ett sorts introvert och kaotiskt substitut

Så jag fortsätter sväva runt i drömmen

där jag förtvivlat söker efter svar

i ett sorts ynkligt och håglöst fabulerande

kring de få drömmar jag har kvar

För jag vill ju faktiskt känna att jag lever

och samtidigt vill jag veta var jag står

för alla mina tvivel har växt sig starka

när på beroendets galna villoväg jag går

Men nånstans känner jag ändå hoppet

att min penna kanske kan ta mig hem

för där i drömmen kan jag se ljuset

som jag modest vill forma till poem

Så om nu mitt hopp får lov att växa

och att drömmen nån gång blir sann

då kan kanske ljuset kan ge mig svaret

att tills slut var det en kärlek som jag fann

Copyright © AndLou