möte i händelsernas horisont, var det början
när vi blev till, i segerrus, bortom alla medaljer

moderskepp vaggar tryggt i mörker tills
en ny måne öppnar upp för ljusets hastighet
något trängs på, motvilligt samarbete slungar
med obarmhärtighet vidare, föds utan egna val

ögonen vänjs vid ljus, kropp växer in i kostym
som plötsligt krymps av rädslan för en död

tillbaka i händelsernas horisont, är det slut
då livet stelnar till i uträtad fosterställning

när blicken söker fäste på nytt ljus i annan tid
då vi åter slungas motvilligt in i drivande kraft
som sopar igen spår och för oss ytterligare bortom