Så stod vi mellan trappan och lyftkranen
med flätade fingrar i ekande betong

Hur du vågade, medan jag blev kvar
står skrivet innan torkan

Alla andra undrade och du log ditt
raseri. Under isen

Weltschmerz, eller någonting mindre
det fanns i våra läppar

När vi kysstes där
på parkbänken i midnattsluft
och Köpenhamn slutade brinna