Om ormbunkarna vissnar i mitt inre, vet jag ändå
Att du fanns där, att du kämpade under snärjande rötter, mellan spretande bladverk
Och att du
Ville slippa, fly undan, försvinna
Men att jag
Vässade mina klor mot frusen bark och
Grävde ned dig bland mina tomma minnen
Men att du
Kände det sista slaget
Inombords
När frosten kom.