Nu är vi skendöda fåglar, vi är deras kroppar
doften av dun, näbbens svarta kalk
våra vrister ringmärkta in till benet
och somnar vi när natthimlen sänker sig
över oss som ett fuktigt skynke
tar vi emot det skänkta brödet
smakar den överblivna döden
lämnar bara smulorna
och huden som den vackraste förklädnad
runt dina ögon, spår av fjädrar