springer Anette ner till oasen
Eller är det bara en synvilla, kanske
En hägring där hon kryper fram de sista metrarna
då hon är så trött och törstig
Vatten, Vatten, Vatten
Sedan tittar hon upp mot solens varma sken kisandes
med sin ena hand ovanför hennes nu så brända ögon
Och det är den enda tröst som Anette kan få just nu
härute i den stekheta öknen
För hon tillar
Vart är jag nu någonstans
Måste bara ha gått vilse bland alla sanddynorna
Jävla skit också
Kommer jag att överleva
Kommer jag ha en chans att ta mig ut ifrån denna varma
och våta och torra mardröm
Jo, jag hoppas ju på det

Anette springer ner till oasen
Kryper fram de sista metrarna då hon törstig
så att hon kan dö
Vatten..

Ken Cassel
29/1-2020