Genom fårorna i träd och ansikten flyter tiden fram
En diamant som skär i allt utan att slipas
Flyter ut och rinner iväg som på en tavla av Dalí

Som vattnet vid en vårflod
flyter ut och fyller alla sprickor
Slipar och bereder plats.
För varje år fördjupas flodfåran
Fårorna i träd och ansikten
På tidvattnets väg mot havet som är evighet
Där tiden alltså upphör

Ett hav fullt av ögonblick
Vågkammar som nått sin högsta topp
Den perfekta balansen i det som varken är att stiga eller falla
Varandet

Och den som lyckas uppgå i varandet
kan finna stillhet
I den finnas-till-het
Vi kallar liv.