FRAMTIDSVISION

Jag är en sigma. Jag har varit en sigma i fyra är nu, jag 554 år och änka. Jag har två döttrar och tre barnbarn, två flickor och en pojke. Vi bor i ett familjekollektiv på fast mark och riktig jord. Förra året lyckades vi odla äkta potatis och när vi mätte cesiumhalten i den, så visade det sig att den också var ätbar, vilken lycka!

I min familj att det bara jag som har ätit äkta potatis förut och vi behöver visserligen inte svälta, det finns mat överflöd, man det är ytterst sällan man får tag på något som inte är syntetiskt. Nu på 1500-talet, börjar forskarna hitta bra metoder för att ta fram ozonbomber. De sista åren har man skickat upp fyra ozonbomber om året, vid varje pol och det är återigen möjligt att vara utomhus utan skyddsdräkt och man har börjat odla spannmål och grönsaker.

Under tredje världskriget och efter den stora bomben, då stora delar av jorden förstördes, dog större delen av mänskligheten. Och ännu idag efter drygt 1500 år, finns bara en spillra av jordens befolkning kvar. Tyvärr föds det få barn och mest flickor. Av de pojkar som ändå föds är bara hälften fertila. Vår familj har det bra eftersom ett gossebarn fötts hos oss och bara för ett år sedan klassades han som en deltapojke, då det visade sig att han var fertil. Vi flyttade då från ett megakollektiv med 75 inneboende, till ett privat familjekollektiv med möjlighet till odling och där man bor med bara sin familj och närmaste släktingar.

Som sigma arbetar jag dagtid i skolor runt om i vår stad. Jag har gratis eskort av en pluton från gamma-styrkorna. Jag vet att det fanns något liknande i forntiden, de kallades poliser. Vi har ju en del brottslingar kvar, bland de smittade! De stackarna bor isolerade i kloakerna och lever på allmosor och tjuverier, ibland kan de dock ta till värre saker som till exempel kidnappning. Speciellt attraktiva offer är deltabarn och alla sigmas eftersom de är extra värdefulla för samhället. Därför får vi automatiskt beskydd när vi behöver röra oss utanför kollektivet.

När atomkriget förstörde världen, var det mycket sjukdom och många dog av strål- och brännskador. Två grenar av människor utvecklades, de evigt besmittade och de som år efter år på något sätt renats. Det finns på jorden inte mer är två miljoner människor, och mycket få föds. Vi är indelade i alfa, beta, gamma, delta och epsilon-människor, oberoende av ålder eller kön. Sedan blir man korad till kappa, pi och sigma efter hur pass mycket utbildning man skaffar sig.

Gamma-människorna är egentligen ett släkte, där alla individer både kvinnliga, manliga och androgyna är ovanligt långa, muskulösa och snabba. Mentalt sett är de kvicka och fredliga och får en gedigen mycket hög moralträning från fosterstadiet. Alfafolket är arbetare och beta-individerna är tjänstemän. Epsilon är också en stam för sig, bland epsilon-människorna finner man konstnärer, musiker, prästinnor och präster. Det är också bara epsilon som kan arbeta med psykiskt och fysiskt sjuka.

Var dag börjar med att Omega talar till oss. Omega är en icke-person. Hon är både kvinna och man, kärleksfull, generös och fullkomligt rättvis. Omega talar till oss i våra tankar, hon uppmuntrar oss och får oss att tänka rätt. För mig är Omega en kvinna, min mor, min syster och jag älskar henne. För mina svärsöner och andra män är Omega, fader, och broder. Hon upplyser oss om vad som händer utanför boendezoner, om fler människor påträffats eller om något brott blivit begånget. Hon talar om hur många som har fötts och om någon har dött. Människornas livslängd ökar ständigt, man kan ju läsa i Omegas gamla bok, den som förr kallades bibeln, om att människorna i begynnelsen blev oerhört gamla, 800- 900 år. Vi är snart lika långlivade igen, varför är det ingen som vet. Men det är bra, för med långt liv kommer stor visdom och större möjlighet att fullfölja sin uppgift och det är nödvändigt för att vårt samhälle skall överleva. Kanske är det en gåva från Omega som kompensation för att så få föds.

På kvällen när vi har lagt oss kopplar vi in oss på det centrala näringsnätet. Vi har en permanent tvåvägskanyl i ljumsken och genom den renas vårt blod och vi får vår dagliga livsviktiga närings- och vaccinlösning. Att vårt blod behöver renas artificiellt beror på att vår lever, sedan århundraden överbelastats och vår kroppar till slut stött ut den. De flesta föds numera helt utan lever. Hela proceduren tar ungefär tjugo minuter och jag, för min del, passar på att meditera och ta det lugnt ett tag.

Sedan jag blev sigma har jag tillträde till stora biblioteket. Där har man samlat alla böcker, filmer, band och databanker som finns kvar sedan forntiden. Jag går till biblioteket varje torsdag och deltar i filmvisningar och föreläsningar om alla möjliga ämnen. Jag har träffat en man där, han har varit sigma i nio år och forskar i vetenskapen om de smittades beteende. Jag tänker så mycket på dem, tycker synd om dem och jag undrar vad man kan göra åt problemet? De måste får det drägligare, även om de inte kan bo tillsammans med Folket. Man kan som renad inte vara i närheten av dem utan skyddskläder och syrgasmask, för då blir man oerhört sjuk. De som varit för nära någon smittad, till exempel vid en kidnappning, kommer ofta tillbaka svårt sjuka och får tillbringa lång tid under isolering.

Min gode vän arbetar ständigt med frågan om var man skall placera de smittade, problemet är egentligen att överhuvudtaget kunna kommunicera med dem, eftersom de är så aggressiva och lågutvecklade. De fungerar inte som oss andra, de har för länge sedan slutat gråta och få har någonsin sett dem le eller hört dem skratta. Jag kan förstå det, med tanke på i vilken misär de tvingas leva. De har utvecklat ett alltför starkt försvar och är abnormt misstänksamma, därför kan man inte heller ge dem mat eller vätska. De befattar sig helt enkelt inte med något som de inte själva valt och rövat till sig. De tror fullt och fast att vi vill förgifta dem och det kan väl hända att en och annan alfa eller beta, mot lagen, försökt göra sig av med en inkräktande smittad på det sättet.

Vi träffas regelbundet, jag och min sigma-vän, jag har varit änka i två år och levt utan man hela tiden. Samtidigt med mig blev sju andra kvinnor också änkor efter min man, det är ju så att många kvinnor behöver befruktas för att släktet skall leva vidare, och få män finns att tillgå, därför måste jag dela min man med sju andra. Vi besvärades aldrig av detta, allting sköttes mycket diskret och jag tänkte inte så mycket på det. Min nya bekantskap har bara två andra och därför mycket tid över för mig, vi går på föreläsningar tillsammans och bjuder mig på restaurang. Sist åt vi på en Mac Donaldmodul, hamburgare, utan kött visserligen, algfärs och tångbröd, men med konstgjord smak och luktsensation och han betalade extra för äkta ketchup! Min vän påstår att det inte skall dröja länge förrän vi kan börja odla allt ute i det fria igen och att han hade läst att man har lyckats kloona fram en riktig herefordko, den allra första sedan år noll. Hon är förstås fridlyst och skall leva i ett friluftsmuseum. Det är förbjudet att driva köttdjursavel, det finns ännu inte växtlighet så att det räcker till att föda Folket.

Inte många djurraser överlevde atombomberna. Råttor och kackerlackor förstås, men det dröjde länge innan människorna förmådde utnyttja den proteinreserv som vi har där. Nu finns det speciella farmer där råttor och kackerlackor föds upp, helt rena från sjukdomar, parasiter och smuts. För 200 år sedan hittades en flock förvildade tamhöns och tre tuppar, uppe i skandinavien. De blev anfäder till hela den hönsstam vi har idag. Den delen av världen blev relativt skonad från atombomberna. Trots det var det inte många skandinaver som överlevde kriget. De dog i det första skedet, när Europapakten bestämde att norden skull offras som genomfartsled och nedslagsplats för missilrester. Man spred biologiska stridsmedel, smittkoppor och böldpest, läkarna hann inte vaccinera så många,. Därför har norden sedan år noll, varit en stor tillgång och reserv när det gäller materiella ting.

För en stund sedan fick vi meddelande på vår storbildsskärm om att nästa uppskjutning av kommunikations- och informationsraketen, kommer att ske i morgon. Det visste jag förstås redan, som sigma är det en av mina uppgifter att en gång i halvåret skicka med något i kapseln. Förra gånger skickade jag en bilderbok på djur från tiden innan noll och hybrider från min egen tid. Den här gången skall jag skicka med ett brev, detta, som jag just har skrivit, jag tycker nog att jag är färdig för denna gång, näringsnätet väntar.

God Natt Kosmos!