Vi är erosion
en sång av splittrat glas
ett ljus ur hennes kupade händer
vi är minnet av de genomsynliga bergen
där ruinerna sakta vaknar, de levande taken
rister utskjutande block av marmor
brutna grenar rör sig trevande som händer
i ett rede fyllt med järngrå sand
buren av vinden genom öknen
formar hon varelser av lera,
andas mjukt i deras tysta munnar