Rälsens sträckning över vattnet
minns vi som vi mindes döden
skör och ofullkomlig
där brons högsta punkt skär en klyfta av månen
och natthimlen sänker sig
med händerna täckta av tjära
stryker vi längs skuggornas ryggar
en doft av tid och ånga
ur bröstkorgens skyggaste plats