Bläcksvarta fält o
gulvit pärla
på himlavalvet.

Natten hade fått övertaget
över dom ljusa timmarna
o slukat dom
kvar fanns bara
torrt
svart
o stormigt mörker.

Det var som svarta
arroganta hästar red på
himlavalvet som spred eld

Man stod som en
själ övertäckt
i sorjekläder och
som svept sin osynliga
närvaro över fälten.

Hela nattens mörker var
oförklarligt blänkande
som månens följande
närvaro på den mörka
håglösheten till slöja.